Tre år i och ännu en födelsedag

Jag fyller tre år i Marocko. Tiden har gått både fort och långsamt. Tre år sedan jag tog ett steg rakt ut i det okända, bort från det trygga, bekanta – mot något som lockade men som jag inte helt visste vad det skulle bli. Och jag lever det liv jag själv har valt. Ett liv jag ofta känner stor tacksamhet över.

Jag vaknar nästan varje morgon till ljudet av hästar, böneutrop, getters bräkande, åsneljud och tystnaden. Jag lever nära naturen, och jag har förmånen att arbeta med något jag älskar. Jag skapar upplevelser, leder resor, möter fina människor från hela världen, snosar mjuk mule, kelar med söt åsneunge, och gosar med hundar.

Men såklart är livet här inte alltid rosenskimrande. Det finns dagar när känslan av rotlöshet och tvivel kommer över mig. Jag längtar hem till Sverige och när jag är där längtar jag hit. Då och då kommer tvivlen smygande för att i nästa stund vara som bortblåsta och jag är återigen tvärsäker på mitt val. En del saker har jag såklart fått välja bort för att leva här men jag har ju ju fått så mycket i stället. Det är nog helt enkelt så det är när man har en fot i två världar. När det är sådär motigt som det ju är ibland försöker jag ändå se varje dag som en gåva. Vissa dagar lyckas jag, andra inte. Men jag övar. På att känna mig hemma i det här livet, men också i tvivlet. På att ta emot allt – glädjen, sorgen, tvivlet, stillheten.

Samtidigt, mitt i dessa frågor, händer livet. Eller snarare påminner det om hur skört det är. För en kort tid sedan förlorade jag en nära väninna i cancer. En varm, klok, generös kvinna som borde ha haft många år kvar. Det är så sorgligt att hon inte längre finns. Hon var hos mig här i Marocko i december förra året, det är jag så otroligt glad för.  Det här gör också att mina egna bekymmer, känslan av att inte riktigt veta var jag hör hemma, eller oron över något praktiskt bleknar i jämförelse.

Idag fyller jag 55, och ibland när jag förfasar mig över att jag blir äldre och allt som kommer med det, så som vi ofta gör i vår del av världen, försöker jag i stället vända det till tacksamhet. Jag fick ännu en födelsedag. Jag har vaknat till ännu en dag på en underbar plats. Tack min fina vän för att du påminner mig om att varje dag är värdefull.