Igår var det internationella kvinnodagen, 8 mars. Jag minns när jag jobbade på folkhögskola då var det mycket aktiviteter kring internationella kvinnodagen, temadagar, föreläsningar mm, så fint att det blev uppmärksammat. En sån här dag tänker man på alla kvinnor som gick före oss, banade väg för att vi ska kunna ha den tillvaro vi har idag, deras slit, orättvisor, begränsningar mm. Speciellt tänker jag min mamma. Mamma, åh mamma, du gick bort i december. Så skönt för dig att gå vidare. Jag har nu varken mamma eller pappa att ringa till men ofta kommer jag på mig med att tänka att jag ska ringa mamma och fråga, mamma vet, hur gjorde mamma, jamen nu gör jag precis som mamma. Mamma mamma. Saker jag gör idag slänger mig tillbaka till min barndom och ungdom. Så här gjorde alltid mamma, men gud så lik mamma jag är, nu låter jag precis som mamma och jag kan se likheter mellan oss, fysiska men också mentala. Minnen dyker upp, små fragment passerar förbi och jag minns. Minns henne smekningar, uppmuntrande ord, hennes kärlek, alltid villkorslös och alltid där. Med humor och självdistans, mycket skratt och den evigt kloka, hon som kom med råd, visste hur man kunde göra, praktisk finurlig och smart överglänste hon ofta min far som var den utåtriktade spjuvern med stort behov av att vara social och bland folk. Mamma kom i skymundan ibland, men hon var heller inte så noga med uppmärksamheten. Hon verkade mer i det tysta, bakom pappa men utan henne vet jag inte hur man hade klarat sig. Mamma som växte upp på bondgård, där jag var mycket som barn hos min morbror. Det har satt stora spår i mig, mitt intresse för djur, natur och ett enkelt liv. Så charmig var du mamma, alla tyckte om dig, och man hörde aldrig ett ont ord egentligen. Liten, söt och så fin. I efterhand är jag så tacksam över mina föräldrar som gav mig så mycket. Mamma med sin värme, kärlek och ständiga närvaro. Glimten i ögat, ett lätt sinne med lätt energi, nära till skratt men också till gråt. Där ser jag mig själv, nära till skratt men också till tårar. De kommer lätt, men går också över snart, precis som för mamma. Det är mina minnen i alla fall, sanna för mig men kanske inte för alla. Jag minns ett av hennes betyg från en anställning hon hade hos en tandläkare. Hon beskrevs som att hon hade "ett oförbränneligt gott humör". Det hade hon. Glad, lätt till sinnes och hade alltid en lösning. Så jag har henne att tacka för att jag är där jag är idag, och pappa såklart. Han var den äventyrlige, mamma mer jordnära och försiktig. Så, så här på Internationella kvinnodagen säger jag, tack mamma<3
