top of page

Nästa vecka så....

Vinden viner utanför och har har gjort så i flera dagar nu men den är på väg att mojna sägs det. Jag känner att livet sakta återvänder efter min ilskna barnbarnssjuka och det verkar som jag äntligen kan blicka framåt. Under veckan har vi också varit med om loppinvasion, återbesök hos läkaren, nu med utskrivet antibiotika faktiskt, och väldigt mycket vila och det har verkligen behövts. Lite spontant hamnade vi också på marknad häromdagen, handlade grönsaker, en massa bönor och kryddor, saltstenar till hästarna mm. Alltid roligt och färgstarkt att vara på marknad.


Jag hör hur det hamras och snickras på andra sidan huset för nu låter jag bygga jag mitt eget stall. Låter pretentiöst, men det är inte så att jag bygger stall på svensk manér, utan det är mer att sätta upp väggar. Boxväggar av enkla brädor och pall, men det tar sin tid och är en del arbete. Det måste riktigt djupt ner i backen, som till stor del består av sand, för att inte blåsa ner när vinden är som värst, man ju vill helst undvika att få en bräda i huvudet.

Det känns kul i alla fall, två hästar att pyssla om, skämma bort, sällskapa med, hänga med och luta sig mot kommer nästa vecka. En liten ung en och en lite mer mogen. Vackra, mysiga, charmiga båda.


Och, troligen kommer liten övergiven åsneunge också. Det blir bra sällskap och mysigt. Jag är ju väldigt svag för åsnor... det kan inte hjälpas, de är så söta, kloka, tålmodiga och på nåt sätt så symboliska. Såna urdjur eller vad man ska säga. Maria kom ju ridande på en åsna. Det var en gång en man och en åsna... omskrivna i litteraturen och här är de liksom en del av livet, i symbios med människan och naturen. Man hör dem skria lite varstans, och just här i mina trakter finns ganska många lösgående, som inte tillhör nån. De blev utsläppta under covid och har sedan förvildats en del vad jag förstår. Det ska i alla fall bli spännande med eget stall och bondliv och allt som hör till .....utfodra, vattna, mocka, borsta och ja ni vet allt sånt. Träning och ridning också såklart, i arganskogar, på okända och kända stigar och stranden väntar såklart, och åh vad jag ser fram emot detta. Som vanligt kan jag inte hjälpa att gå fort fram och vara ännu länge fram i tanken....är ju väldigt svag för getter också... Just saying :)







37 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

留言


bottom of page